Bettans födelsedag del 2

Jo, det blev middag i Mellville med David och Glenda som verkligen agerar som våra extra föräldrar i det här landet. Redan kvällen innan på en vernisage fick jag en present av dem, ett fint armband av säkerhetsnålar. Kvällen fortsatte på ett ställe bara lite längre ner på gatan. Våra nya vänner Laurence och Mary (som studerar konst på University of Johannesburg) hade bjudit med ett helt gäng så när jag kom in på "Ant" så var det som en kör som sjöng för mig. Väldigt fint att få känna sig så uppvaktad efter bara några veckor i detta land. "Ant" är mitt nya favoritställe. Det finns kaminer med öppen eld och en hel vägg gjord av ved för att nämna lite av inredningen, och så en sån där tuff bakgård som man måste gå över för att hitta toaletten. Frammåt midnatt trängde vi ihop oss i en bil och åkte till Laurence och Marys hem/ateljé: 300 kvadratmeter i centrala Johannesburg. Ett sånt ställe skulle man ha! Jag är rörd över hur mina vänner, både gamla och nya gjorde min dag till ett sånt fint minne. /Elisabet

Bettans födelsedag del 1!

Tidigt på morgonen hade jag dekorerat Elisabets dörr med ballonger och serpentiner.Ingen skulle kunna gå miste om att det var hennes stora dag!Vi hade lektion med Alison på morgonen och Tova, Emma och jag hade i hemlighet kommit överens om att gå och köpa fika i caféet och sen dricka kaffe och fira på mitt rum.Tova och Emma smet iväg för att inhandla fikabröd och jag som skulle fixa kaffe blev lätt svettig när Elisabet plötsligt tog sällskap med mig och ville låna min mikro för att koka gröt i...jag smet in och röjde undan alla presenter och serpentiner och intog sen en lätt uttråkad, sur och trött inställning vilket fick Bettan att vilja dra sig tillbaka till sitt eget rum med gröten... En stund senare hade vi dukat och fixat igen och vi väntade in Elisabet iklädda våra partymasker och Sverige-kepsar (5 spänn på Överskottsbolaget i Nässjö).

Vi hurrade och sjöng för födelsedagsbarnet och sen blev det presentöppning och kaffe och diverse smöriga sockriga bakverk med små svenska flaggor i.Jag hade även handlat lösnäsor (sk "Partynoses") för R10 i Rosebank) och de var roliga att leka i.Man kunde liksom leka med sin identitet.Vi stojade och skrek och skrattade tills vi blev helt svettiga och då blev det läge att vila sig lite inför del 2 av Bettans födelsedag:middagen med David och Glenda i Melville!/Sofie

Ett litet mellanspel bara...

...innan vi smäller upp bilder från Elisabets galna födelsedagsfirande!Mannen på bilden heter Aryan Kaganof.Han är Sydafrikas kanske mest överskattade konstnär just nu. Han inte bara vände sin namnskylt upp och ner på ett barnsligt och demonstrativt sätt under seminariet vi deltog i under lördagen utan filmade även en av seminarietalarna med sin mobil under hennes 10 minuter långa tal.Mobilen var ca 10 cm från hennes ansikte ibland.Vid något tillfälle sa han något på något afrikanskt språk som en slags protest mot att det talades engelska på seminariet och det gladde mig oerhört när jag hörde ett par färgade killar bakom mig fnissande viska till varandra:"What did he just try to say?!?Hahaha...".Vi fick även se två verk av denne man och de var ungefär lika pretentiösa som hans kamouflagefärgade mössa.

Näe.Jag gillar inte Aryan./Sofie

Today is it finally Elisabets special day!

Men den tjuvstartade redan i går när vi var på Worldart Johannesburg och såg Arlene Amaler-Raviv’s målningar. Då Elisabet fick en födelsedagspresent av David och Glenda. Till och med det hade de tänkt på! De är verkligen som våra Sydafrikanska föräldrar. Vad hon fick? Det kanske kommer ett inlägg. Grattis Elisabet i dag på din dag!

Önskar Emma

Vad blir det imorgon?

Blir det Xiao Xiao? Eller kanske Berlinbar som förra fredagen? Eller ska vi våga oss på nått nytt?

/Emma

Bring Back Your Lost Lover!

Dr. Mama Shaida och Prof. Ali löser alla dina problem med 100% säkerhet! Ringer du från utlandet, glöm inte slå +27 först.

Downtown

Vi skulle ta taxi idag, inte de där vanliga med taxameter utan den här stadens lokaltrafik, små minibussar. Man vet aldrig vart de går för de kör lite som de vill, men man ställer sig på en huvudgata och gör speciella tecken med händerna så vet chauffören om vart folk ska. Vi förstår ingenting då blir folk arga har vi hört. Alison skulle ta med hela klassen (vi 4 är 1/3 av den) på en tur till Elof street, innerstan, den kriminella och läskiga delen av staden har vi hört. Kändes inte konstigare än att gå längs med Drottninggatan, folk tittade kanske lite mer, men de i klassen frågade oss om vi var räddda, skakiga nervösa etc. Jag blir tokig på denna stadens skrämselpropaganda och förväntan på att man ständigt ska vara rädd.

Slutligen besökte vi "Top of Africa", Afrikas högsta byggnad och vi såg ut över hela staden, plötsligt blev det lite klarare hur alla ställen vi besökt ligger i förhållande till varandra. Det är svårt med helhetsbilden när man blir transporterad av andra vart man än ska.

/tova

"Definitely the hottest show in town"

Det var en föreställning som innehöll allt man kan önska när det gäller dans och sång. Du missade faktiskt någonting, Sofie. Vad gäller pratet utanför fönstret så känns det som att det är ganska ofta man härmar en afrikansk trumma, så det var nog inget särskilt. Men Tova och jag känner att det är dags att börja ta danslektioner. /Elisabet

Teatertanter...

Elisabet och Tova joinade Eija Keskinen på teater igårkväll. "Umoja" hette pjäsen eller showen eller vad det nu var för något. Igårkväll runt halvtolv kom de tillbaka efter att först ha stått utanför huset (typ mitt fönster) och tjattrat som två rödvinsstinna teatertanter efter en kväll på Stadsteatern. Jag låg vaken i min säng och lyssnade på dem. En dialog - om vi ska beröra "Umoja" just - var:

"Dom-de-de-de-de-de-de-dom!"

(imitation av trumma?)

"Jaa!"

"Ahaha!"

Låter ju både rytmiskt och underhållande. Ut med språket flickor!

Dela med er här på bloggen istället. /Sofie

En ny kult

Ägg är den bästa födan, det innehåller all näring en människa behöver. Man får protein och energi och det är en sådan smart förpackning, gjord av naturen själv. Och det är så lätt att laga till, man blir mätt...

Från första dagen har Emma lovordat ägg och hur bra det vore om det gick att koka sådana på våra rum. Vi har liksom ett slags kök, men det består mest av ett kylskåp och en diskho (de andra har mikro, men jag har inte lyckats få det än). Emma var alltså ute efter en äggkokare och vi andra kände kanske att vi förstått vad hon menade när hon återigen började med sina lovord till äggen. Till och med Davids fru Glenda blev engagerad i äggkokarjakten. Nu har Emma hittat en och vad händer? Sofie och jag har också blivit anhängare av denna äggkult. Vi blev plötsligt medvetna om hur vi sitter på Emmas rum med varsin äggmacka och tillsammans hyllar denna gudomligt smarta föda. Tova måste skynda sig att köpa en kartong själv så att hon inte hamnar utanför denna nya gemenskap. /Elisabet

"The secret life of things"

Vår första skoldag. Alla fick presentera sig och berätta tre saker om sig själva, vad som helst. Vi var en förvånansvärt liten grupp. Vi fyra satt på en sida, två vita tjejer satt på en annan sida och bakom satt fyra svarta sydafrikaner. Ska det vara såna här uppdelningar? En av de vita tjejerna hade favoritfärg rosa. Det är min värsta färg. Vi hade i alla fall en mycket intressant och inspirerande första lektion och att vår lärare Alison Kearney är fantastisk visste vi redan innan. På onsdag ska vi göra en tur på stan, som en del av vårt intro till kursen. Temat i kursen är "The secret life of things". Vi ska ta busstaxi ner till centrum och gå gatan upp. Jo, det är en stor grej här. Miss Pink och den andra tjejen verkade både skeptiska och lite oroliga. De måste garanterat ta av sig sina dinglande örhängen. Alison berättade att hon har vänner i trettioårsåldern som fortfarande inte har gått nere i centrum trots att de är uppvuxna i denna stad. /Elisabet

Marja - A strong woman.

Vi har fått en finsk kompis. Fotografen Eija Keskinen som arbetar härnere i Johannesburg just nu. Hon ska spendera två veckor till här så vi hänger lite...vi ska hänga imorgon troligen. På teater. Mellan ölflaskorna på Berlin Bar i Melville namedroppade vi en annan finsk kompis till Eija - Marja Nurminen - och visst visste Eija vem det var: "She is a strong woman." /Sofie

Gordart Gallery

"Asikatali no ma si bochwa sisimisel an kololiko, unziima...."

Det gör oss inget om ni oss fängslar vi är fria män(?) som bärs av hopp. Vår kamp är svår men segern vår, befriat land i vår hand.

Idag frågade jag om kampsången jag och mina kamrater sjöng under 80-talet på Karlshamns torg då vi spred information om och samlade in pengar till ANC var förstålig. Det visade sig att vi haft ett bra utal på Zulu. Jag fick sjunga den i repris och de var imponerade. (stavningen är nog dock allt annat än korrekt och jag minns inte hela, det var faktiskt kanske 19 år sedan)

Det var en bra vernisage idag på Gordart gallery, jag tror vi alla blev mest imponerade av Karin Prellers målningar. Vi träffade Larence och Mary där, två konststudenter från University of Johannesburg, som tog med oss på krogen och nu är vi bjudna på fest på lördag.
Imorgon börjar vår kurs, spännande...

/tova

DATANÖRD SE HIT!!!

Min dator har bestämt sig för att enbart visa min skrivbordsbild. Inget mera. Inga ikoner. Ingenting. Och skrivbordsbilden tar tjugo minuter att få fram. Varför har den gjort det? Jag hade ju hunnit vänja mig vid att äta frukost och läsa bloggar i sängen nu...Jag blir beroende av att låna andras datorer och kan inte surfa fritt och galet (...på Lewis Molefes account visserligen men ändå)...Hjälp mig någon! Jag är DESPERAT!!! /Sofie

Öga mot Öga, Lejon mot Lejon

Jag visste inte att man inte skulle se lejon i ögonen, denna gång överlevde jag, men vad händer när vi möter dom på savannen i augusti?

/tova

Emma, Elisabet & Tova diskuterar Harry Potter...

- Det är som en stor konspiration mot folket!

- Harry Potter är ju bara en lat tonåring...

- Det är pappan inte mamman...

- Det är inte en bock utan en enhörning!

- Det är hans connection till Voldemort,

där finns en viss potential...

(notera hur engelska uttryck börjar nästla sig in i vårt språk)

- Han är lite slö tycker jag...

- Han vill ju inte plugga...

- Jamen det är ju en profetia!

- Men han är väldigt duktig att flyga på sin kvast tycker jag.

- Och det där förbannade Quidditch...

- Det finns väl ändå en anledning till att han inte dog som bebis?

- Å sen att Ron å dom kom i bilen å hämtade honom...

- Dursleys vet ju om det fast de vill förneka det.

- Han är inte dryg, han mår ju dåligt!!!

(Själv sitter jag tyst bredvid.

Jag föredrar Svampbob Fyrkant men det är inte läge att berätta det ännu. /Sofie)

Vår taxichaufför sa...

...apropå den stora kamera som låg bredvid honom i framsätet

(när han hämtade oss utanför Goodman Gallery igårkväll) :

"I wanted to take photos but it´s too dark.

I take photos of beautiful ladies and expose them in my bedroom."

Vår respons?

"...(tystnad)...aaaahahahaHAHAHAHA!!!"

(= skratt av förvirring/nervositet/skräckblandad förtjusning över det bisarra i situationen) /Sofie

förberedelser inför dagens studiebesök!

Nu stod visserligen dessa, av pärlor skapade djur, utanför Gallery Goodman still. Men ändå, hu känns det att stå öga mot öga med ett vildsvin eller en zebra? snart får vi veta!
/Emma

Vad innebär detta?

Jag fick en 2 cm hög skyddsängel i plast innan jag lämnade Sverige. En "Amazing Angel" med underrubriken "Protection". Jag fick order om att alltid bära den med mig och har gjort detta också. Men idag? Vad upptäcker jag? Min "Amazing Angel" med underrubriken "Protection" har halshuggits!!! Vem har gjort det?!? Elisabet? Tova? Emma? Försöker de säga mig något??Innebär detta risker och problem för mig? Är det nu jag ska sluta gå ut? /Sofie

Bag Factory

Bus factory? Passport factory? frågade taxicaffuören när vi sa ta oss till the Bag factory. Han hade aldrig hört talas om den, men släppte slutligen av oss i ett av de lite halvskumma kvarteren, vid något som liknade en rostig garageport med en liten sidoingång. Vi ringde på och när dörren öppnades förstod vi att vi kommit rätt. Det vita rummet, fotografierna med blod av slaktade hönor, den mediterande Johan Thom med hönkadaver hängande över armarna i försök att flyga. "The theory of flight" var titeln på verket som visades. Bag factory inhyser 12 av Johannesburgs främsta konstnärer och vi frågade en av dem vart de fått namnet ifrån och hör och häpna, det var en gammal Bag factory! Sam Nhlengethwa bjöd in oss till sin ateljé och visade sina arbeten, återigen frotterade vi oss med konsteliten i Johannesburg. Man dras ju till sina gelikar.

Vinet kostade pengar denna gången hela 5kr (men papa David betalade)

There is a war going on!

Jag låser vaksamt upp dörren till mitt rum, tänder lampan och kollar snabbt av läget och vilka levande varelser som behöver exekuteras. Alla tillhyggen är lämpliga så länge de har en flat sida att slå med. Utspelar sig kriget i köksregionerna så är även vatten lämpligt vapen för att spola ner de ovälkomna i vasken. Nej, jag har inte ens försökt göra mig vän med dem. Det är mitt rum, det är jag som betalar hyra, jag vill ha rummet i fred och visar ingen nåd. /Elisabet

Hillbrow.

Hillbrow is the Crime Capital of Johannesburg. This place is filled with legal & Illegal immigrants ranging from Nigerians , Zimbabweans and so forth. There is a lot of Muggings , Robberies , Murders and Prostitution that takes place there.
I Highly Recommend That You Stay Away from Hillbrow.
*

Lät ju stencoolt!Klart vi måste ta oss till Hillbrow!Vi samlades vid galleriet på University of Johannesburg för att delta i en promenad, som var en del av ett konstprojekt, av konstnärerna Stephen & Marcus.Tillsammans med andra deltagare (vi var väl en tjugo stycken) promenerade vi genom olika stadsdelar präglade av olika klass- och rastillhörighet.Målet var Hillbrow, läskigaste plejset i Johannesburg.Tillsammans med oss gick ett par Hillbrow-bor som på ena eller andra sättet deltagit i konstprojektet.Tack vare deras närvaro och Stephen och Marcus i området välkända nunor kunde vi vandra på Hillbrows gator, äta på en liten senegalesisk restaurang och smyga upp på en kongolesisk klubb.En del människor skrattade och pekade, någon svor åt oss.Men de allra flesta var bara glatt förvirrade över att se vita människor vandra omkring i maklig promenadtakt på deras gator."Hey!What´s going on??"Vi fick träningsvärk och världens bästa promenad hittills i en stad där man nästan aldrig får möjlighet att använda sina ben om man är en viting./Sofie

I Soweto

Tredje dagen tog David oss till Soweto. Det är Afrikas största township där det bor ca 2 miljoner människor, nästan uteslutande svarta. Vi tittade på monumentet över Hector Pieterson som sägs vara den första som sköts ner av polisen under upploppet 1976 där studenter gjorde en fredlig manifestation mot att de var tvungna att lära sig afrikaans i skolorna. /Elisabet

MOMO

Vi blev bjudna på vernisage på Gallery MOMO, där de fullkomligt försökte hälla i en vin, men med vår svenska uppfostran av måttlighet blev situationen ganska pinsam. Inte det att vi blev för fulla utan mer att "nej, jag borde inte, inte ett glas till, ok, men lite då", fast det vi egentligen bara också ville var att hälla i oss. Det är ju inte bara tanken om måttlighet som är svenskt utan gratis är ju också gott.

Konstnären var Roger Botembe från Kinshasa, vi blev inte så imponerade, vi kopplade det till hur modernisterna i början av 1900-talet inspirerades av det afrikanska: färglatt med masker. 100 år senare ser vi dessa bilder igen i Joburg. Är detta ett ironiskt svar på modernisternas exotifiering eller är det en konstnär som håller sig till den stereotypa bilden av afrikansk konst?

/tova

A white school of art

Jag sitter ensam kvar vid cafébordet, de andra har gått för att köpa kaffe. Det är när jag lägger ihop våra senast ifyllda formulär som jag får syn på Emmas blankett. På "race" har hon skrivit: White shool of art. Jag håller på att bryta ihop av skratt. Vi har varit en hel dag på Wits school of art för att registrera oss, fylla i blanketter och andra formaliteter, denna blankett blev kanske en för mycket för Emma. Å andra sidan kan man se det som en ganska bra pik. Även om man ska fylla i rastillhörigheten för att de ska kunna föra statistik på skolan, så blir det också en bromsning i utvecklingen att hela tiden påminna om dessa uppdelningar! /Elisabet

Frukost...

Vi intog vår första frukost den första morgonen på Emmas dukade resväska eftersom vi alla saknar bord alternativt stolar i våra rum. Under natten hade mjölk och juice frusit till is i Tovas kylskåp vilket resulterade i att det blev ketchupeffekt när Tova försöka pressa fram juice ur kartongen. Vilken tur att vi alla har en magic carpet i rummet. Den sväljer allt man tappar eller spiller på den och har nog gjort det under ett par år. Två av Tovas afrikanska bananer störtdök (tillsynes av sig själva) på ett suicidalt vis ner i hennes gröt också. Bara en sån sak. /Sofie

Bjudning hos David.

Redan första kvällen blir vi bjudna hem till David och hans fru. Efter en hel natts flygresa med lite sömn var vi alla rätt trötta. Vi gjorde dock vårt bästa för att vara representativa inför de lärare,elever och konstnärer som David bjudit in. Vi gav honom de gåvor vi hade med oss; en linnehanduk med röd stuga och en burk hjortronsylt. Sedan frotterade vi oss med de nya bekantskaperna och även några gamla som varit och hälsat på i Sverige på Konstfack. / Elisabet

Väskorna som försvann i karusellen

Vi anländer till flygplatsen Oliver Thambo i Johannesburg strax innan ca sju andra plan. Flygplatsen är inte särskilt stor så medan jag är på toan fylls vänthallen till passkontrollen av massiva långa ringlande köer. Efter mycket långsamt slingrande är vi äntligen igenom. Sofie har då hunnit se att bagage ankommande från Zurich ska finnas på "carousel" 2 men när hon ska se efter igen står det plötsligt London på 2:an. Vi tränger oss fram bland Britterna bara för att upptäcka att våra väskor aldrig dyker upp på bandet. I ett virrvarr av folk mellan tre rullband stressar vi fram med glasartade blickar med vetskapen att vår bilvande lärare, sydafrika introducerare och ständige chafför, David redan fått vänta på oss i över en timme. Tova och Sofie tar täten i letandet efter någon att fråga, då plötsligt får jag syn på något bekant bakom en massa bråte i ett hörn, Min väska! Inklämda bland övergivet bråte står alla våra väskor samlade på en vagn. Lättade och förvirrade stapplar vi ut för att leta efter David och glömmer allt vad vi läst om säkerhet i Guideböckerna om att man ska se målmedveten ut, helst gå i samlad trupp och absolut inte gå ut från flygplatsen. Men det hela avlöper väl när vi drar oss till minnes och två stannar vid väskorna och två letar efter och finner David.
/Emma

Der Tunnel in der Tunnel

Ett försenat plan, kort om tid, en språngmarsch i vinterkläder genom Zürich sommarvarma flygplats. Ta tunneln i underjorden, sa braten och vi fann den, en futuristisk upplevelse under jord bland bräkande får och alptoppar. /tova

Von Knoffelhoff på resa till Schweiz.

Redan på flygplatsen fick jag en vän, det kändes som om vi känt varandra hela livet. Kanske var det för att vi till utseendet också var så lika. Det visade sig att han hade platsen bredvid mig. Vi pratade gemensamma minnen från Sigtuna, Stureplan och Rivieran. Vi enades om att V på Sturecompagniet ändå var bäst, men att det är fånigt med alla som ska skryta med sina föräldrars plånböcker. Det är ytligt sa vi. Sist han hade flugit till Zürich hade han hånglat och han verkade vilja göra det igen, när han kom närmre mig kände jag en lukt av gammal fylla och ny. Jag var inte så sugen.
- Vi ses på Stureplan, sa han.
- Vi ses på Tjärhovsplan, sa jag

/tova

Nu jädrar blir det åka av!!!

Jag tog två öl på lokal igår. Med min vän L. Hon hade med sig presenter som ska peppa mig när det känns tungt (= de små feelgood-böckerna och lilla naturljudsCD:n "SPA") och skydda mig från faror (= den lilla ängeln uti plasten). Jag är lugn nu. Sen tog jag ett bitterljuvt avsked imorse som jag hade fasat för men som gick fint. Och nu packar jag det sista. Och just det, ska ringa morfar också. Han är 600 år gammal säger han så det är kanske bäst att vi hinner prata lite innan jag drar.../Sofie

Africa for you and Africa for me...

Reseplanering, kaffe och kakor

Resan har nästan börjat

Lite vaccination först bara...